Hellre litterärt långkok än en snabb berättarfix

Det nystartade svenska förlaget Novellix har i dagarna gett ut fyra noveller av svenska författare i lika många böcker. Deras tanke är att ”… göra kvalitetslitteratur lättillgänglig och ge en läsupplevelse till upptagna människor som gärna vill läsa, men som har svårt att finna tid.”  De första författarna är Jonas Karlsson, Jens Liljestrand, Unni Drougge och Maria Sveland. Omgång nummer två kommer i september.

Novellix tanke att sprida novellen är i mitt tycke föredömlig. Sedan den bekanta novellboomen på 90-talet har genren levt ett ganska anonymt liv i skuggan av tjocka romaner och den mycket populära kriminallitteraturen. Självklart har det skrivits flera utmärkta novellsamlingar sedan dess men hypen kom 

liksom av sig. Detta är något Novellix förlag vill ändra på.

Det finns dock en gnagande oro inom mig som inte riktigt vill släppa när jag läser om Novellix satsning. För att illustrera mina tankar hoppar vi tillbaka i tiden, till 1991 då den kanadensiske författaren Douglas Coupland gav ut boken Generation X. Verket handlar om en grupp amerikanska ungdomar som planlöst och utan mål driver omkring till synes utan ambition eller intresse för framtiden. De gick då under beteckningen slackers och var, som alltid, helt obegripliga för vuxengeneration. För att bedriva tiden berättade de historier för varandra. Historier, till synes lika meningslösa och aparta som de själva, men med en intensitet och uppriktighet som skänkte en inblick i ungdomarnas vardag och målade upp en bild av dåtidens amerikanska klimat. Efter att ha läst Generation X väcktes mitt stora intresse för novellen, dess inneboende kraft och fantastiska förmåga att på några få sidor sammanfatta det som andra behövde en hel roman på sig att berätta.

Hans Gunnarsson har i flera novellsamlingar skänkt inblick i den vanliga människans vardag. Hans karaktärer är på ytan inget speciellt. De talar skit om grannarna med frun, retar sig på att något står utan jacka ute på torget mitt i vintern eller spionerar på människorna i lägenheten mitt emot när de har sex. Läser man enstaka noveller blir de ofta komiska på gränsen till absurda och riskerar att sorteras bort som tillfälliga lustigheter. Det är först när man samlar dem och läser dem som en helhet som nyanserna på allvar skiner igenom. De berättar 

något om vår samtid. Om våra relationer och om ett Sverige av idag.

Så, för att samla ihop trådarna och komma till poängen är den oro jag känner baserad på novellgenrens form snarare än den individuella novellens förtjänst. En novell kan vara sprängfylld med stoff och ge en läsupplevelse man aldrig glömmer. Det är en av dess absoluta styrkor. Problemet som jag ser det är att novellen kan vara så mycket mer än bara en novell. Hos både Douglas Coupland och Hans Gunnarsson skapar historierna tillsammans en helhet som är mycket svårupptäckt om man styckar upp dem i enskilda delar. Generation X är ett lysande exempel då boken inte är en novellsamling utan i grunden en roman som rymmer flera olika historier. Samlingarna bjuder på ytterligare en dimension som skapar en fond som verkens karaktärer reflekteras i och lyser igenom. En duallitet som sluter cirkeln och berättar något om det bortom 

situationskomiken eller replikskiftena.

Nu tror jag inte att Novellix utgivning av enskilda noveller på kort sikt är ett hot mot novellgenren men det finns en fara i att plocka ut enskilda delar och att förenkla. Litteraturen och litteraturkritiken rör sig numera mycket nära andra populärkulturella former och resultaten blir ofta en snabb fix, en bedömning mellan 1 och 5 eller en tumme upp eller ner. Läsaren vill ha snabbt resultat, läsvärt eller inte, bra eller dåligt och detta utarmar kritiken och kväver nyanserna och på sikt även analysen. En novell kan på egna ben påverka och gro, ingen tvekan om det. Men att nöja sig med detta och inte tillåtas höja blicken få svindel är att begränsa sig i onödan.

Min förhoppning är att Novellix läsare tar steget fullt ut och införskaffar sig någon av författarnas novellsamlingar om tycke uppstår. Låta det snabba övergå i något långsiktigt och kanske skapa en relation som räcker längre än den timme det tar att läsa ut en novell.

Maximera ditt bokmässebesök!

Bok och Biblioteksmässan i Göteborg går i år av stapeln den 22-25 september och har ni, liksom jag, svårt att hinna med allt du vill göra på mässan så kan ni nu ladda ner bokmässans Iphoneapp. Med hjälp av den kan du planera dina upplevelser och dessutom hålla dig uppdaterad fram tills mässan startar. Även ett rekommenderat utbud av kaféer och restauranger finns med tillsammans med möjligheten att dela med sig av informationen via Facebook och Twitter.

Du finner mer om appen här:
http://www.bok-bibliotek.se/sv/nyheter/bokmassans-app-nu-i-din-mobil/

IKEA, Sveriges nya litterära smakdomare?

Det har talats mycket och upprört om IKEA och dess grundare Ingvar Kamprad det senaste. Avslöjandet att Ingvar via företag runt om i Europa förskansat sig astronomiska summor pengar ruckade på den bild många av oss vill ha av företaget som möblerat våra liv. Lager på lager av moraliska betänkligheter läggs på hög och Ingvar själv väljer att inte kommentera.

Det är mitt i detta tumult jag plötsligt upptäcker en ny och helt oväntad sida av IKEA. Jag är på besök med familjen i IKEAs varuhus i Bäckebol på Hisingen då jag till min stora förvåning och ohämmade glädje finner en bok av den nyligen bortgångne poeten och konkretisten Bengt Emil Johnson på en hylla i köksavdelningen. Där, ovanför ett låtsas-kök för barn som min dotter uppehåller sig vid ligger diktsamlingen Om öster.
Detta tunna verk med bland annat fågeldikter är nästan osynligt högst upp på en trave med massinköpta böcker som brukar fylla IKEAs olika bokhyllor runt om i varuhuset. Att detta verk inte passar in bland storsäljarna och hyllvärmarna är kanske orsaken till att det fångar min blick. Efter att ha försäkrat mig att det verkligen är en äkta Bengt Emil genom att öppna och bläddra i den fylls jag av glädje och förundran. Är det en medveten strategi av IKEA att placera ut kvalitetslitteratur i sina varuhus och varför valde de då köksavdelningen? Är köket som räknas som hemmets hjärta även själens hemvist? Där alla sinnen kan vila och kraftsamla? Och vad kan jag förvänta mig att finna bland sofforna eller i sovrummen? Jag får lätt svindel och lägger försiktigt tillbaka boken högst upp på boktraven. Utan en ledtråd och mitt under pågående debatt om Ingvars affärer smyger IKEA obemärkt in kulturen i allas vårt gemensamt möblerade vardagsrum utan minsta förvarning. Lika självklart och naturligt som värmeljusen vid kassorna ligger det modernism i köksavdelningen. Självklart är det så.

På vägen ut möter jag en ur den gulklädda personalen och utdelar en diskret och gillande nick. Han hejar glatt tillbaka och jag vet att han förstår att jag förstår. Ett kulturellt utbyte som inte behöver formuleras. Bara litterärt samförstånd i skarven mellan säng- och köksavdelningen en eftermiddag i maj.

Höstens böcker

Svensk Bokhandels katalog med höstens alla böcker är här och den är större än någonsin! 666 sidor tjock och ett och ett halvt kilo tung är den svår att ha som kvällsläsning i sängen utan att ådra sig en stel nacke och andnöd.
Har efter en timmes läsning hittat alldeles för många böcker för mitt eget bästa och då har jag merparten av katalogen kvar.
Hittills har jag fastnat särskilt för Maryse Condes Medan vattnet stiger och Jonas Karlssons senaste novellsamling. Återkommer när jag plockat alla russinen ur kakan.

M

Härjat och Bränt

Biblioteket i Fokus Nr 2/2011

Härjat och bränt av Wells Tower - Brombergs Bokförlag

Wells Towers novellsamling Härjat och bränt tar avstamp mitt i det moderna Amerika. Men det är inte det stereotypa och lyckade Amerika vi får möta utan ett betydligt mera vardagligt och grått samhälle i limbo. Förutom ett känsligt porträtt av en ung kvinna fast i tonårens kvalfyllda tillvaro är karaktärerna oftast män i medelåldern. Någon har flytt staden och ett äktenskap på glid, en annan vill försonas med sin bror men fortsätter att bete sig som en skitstövel, en tredje gör sin exfru en tjänst och åker på stryk. Det gemensamma för berättelserna är att de utspelar sig mot en obehaglig fond av likgiltighet. Att ingen kommer ta emot dig om du faller, snarare tvärtom.

Detta faktum är något som succesivt smyger sig på ju längre in i boken man kommer. Genom sina personporträtt och situationer tecknar Wells en bild av ett samhälle som tappat tron, på sina medmänniskor och på systemet.  Ett diffust hot lurar hela tiden i bakgrunden och går från nedtonat till rena övergrepp i novellen På tivolit.

Titelnovellen Härjat och bränt, som författaren placerat sist i boken, är samlingens höjdpunkt och skiljer sig inte bara i fråga om plats utan även i tid. Den utspelar sig i Norden, någon gång under vikingatiden. Att slåss och plundra är ett måste, en verklighet alla måste leva med, även de blodtörstigaste av vikingar. Den ena dagen är du kung och plundrar och bränner byar, den andra ett offer då du själv utsätts för samma behandling.En ohållbar tillvaro för alla. Kontrasten novellerna emellan blir slående och effekten dröjer sig kvar.

Kanske vill Tower i Härjat och Bränt visa att tiderna ändras men inte människans natur. Hoten är desamma, bara i annan form. Det är också en novellsamling som handlar om människor i utsatta situationer. Oavsett författarens intention är det ett mycket skickligt gestaltat brottstycke nutida Amerika.

Mathias Löf

Läs recentionen på Bif:s hemsida här

Tidigare recensioner: Skulle jag dö under andra himlar – Johannes Anyuru

Biblioteket i Fokus Nr 1/2011.

Skulle jag dö under andra himlar – Johannes Anyuru. Norstedts Förlag

Skulle jag dö under andra himlar är poeten Johannes Anyurus romandebut och är bitvis bländande. Skulptören Francis befinner sig i en själslig exil framtvingad av bortgångna vänner, droger och oförmåga att finna den rätta.  Under en visit i Madrid träffar han Nina och kanske är hon den som slutligen når igenom, som kan få honom att älska igen.
Romanens centrala tema är sökande. Om det så är efter något att tro på, någon att älska eller efter ett förhållningssätt till det förflutna är det den stora drivkraften för Francis och övriga inblandade. 
I bokens kortare poetiska stycken uttrycker sig Anyuru gång på gång med hypnotiserande formuleringar som tvingar läsaren att stanna upp och andas. I de längre textmassorna saknas ibland denna skärpa och kapitlen tenderar bli tunga och svårpenetrerade.
Men helheten känns som både oro i magen och som välbehagsbubblor i blodet. Det är en roman som man gärna viker hörnen i för att snabbt kunna hitta dess inneboende lyrik.

Mathias Löf

Läs recensionen på BiFs egen hemsida

Välkommen till Ett eget rum!

Du har precis kommit till min helt nya litteraturblogg om böcker, litteraturkritik och läsande. Jag som har sidan heter Mathias Löf och är litteraturkritiker och litteraturskribent. Sidan kommer att fungera som en mötesplats för er som är intresserade av att läsa och även som en samling av de texter jag skrivit för olika tidningar och siter.
Eftersom sidan inte är mer än ett par dagar gammal är den ganska sparsmakad på innehåll. Detta kommer att åtgärdas inom det snaraste så tiita strax in igen.

Välkommen tillbaka!