Det nystartade svenska förlaget Novellix har i dagarna gett ut fyra noveller av svenska författare i lika många böcker. Deras tanke är att ”… göra kvalitetslitteratur lättillgänglig och ge en läsupplevelse till upptagna människor som gärna vill läsa, men som har svårt att finna tid.” De första författarna är Jonas Karlsson, Jens Liljestrand, Unni Drougge och Maria Sveland. Omgång nummer två kommer i september.
Novellix tanke att sprida novellen är i mitt tycke föredömlig. Sedan den bekanta novellboomen på 90-talet har genren levt ett ganska anonymt liv i skuggan av tjocka romaner och den mycket populära kriminallitteraturen. Självklart har det skrivits flera utmärkta novellsamlingar sedan dess men hypen kom
liksom av sig. Detta är något Novellix förlag vill ändra på.
Det finns dock en gnagande oro inom mig som inte riktigt vill släppa när jag läser om Novellix satsning. För att illustrera mina tankar hoppar vi tillbaka i tiden, till 1991 då den kanadensiske författaren Douglas Coupland gav ut boken Generation X. Verket handlar om en grupp amerikanska ungdomar som planlöst och utan mål driver omkring till synes utan ambition eller intresse för framtiden. De gick då under beteckningen slackers och var, som alltid, helt obegripliga för vuxengeneration. För att bedriva tiden berättade de historier för varandra. Historier, till synes lika meningslösa och aparta som de själva, men med en intensitet och uppriktighet som skänkte en inblick i ungdomarnas vardag och målade upp en bild av dåtidens amerikanska klimat. Efter att ha läst Generation X väcktes mitt stora intresse för novellen, dess inneboende kraft och fantastiska förmåga att på några få sidor sammanfatta det som andra behövde en hel roman på sig att berätta.
Hans Gunnarsson har i flera novellsamlingar skänkt inblick i den vanliga människans vardag. Hans karaktärer är på ytan inget speciellt. De talar skit om grannarna med frun, retar sig på att något står utan jacka ute på torget mitt i vintern eller spionerar på människorna i lägenheten mitt emot när de har sex. Läser man enstaka noveller blir de ofta komiska på gränsen till absurda och riskerar att sorteras bort som tillfälliga lustigheter. Det är först när man samlar dem och läser dem som en helhet som nyanserna på allvar skiner igenom. De berättar
något om vår samtid. Om våra relationer och om ett Sverige av idag.
Så, för att samla ihop trådarna och komma till poängen är den oro jag känner baserad på novellgenrens form snarare än den individuella novellens förtjänst. En novell kan vara sprängfylld med stoff och ge en läsupplevelse man aldrig glömmer. Det är en av dess absoluta styrkor. Problemet som jag ser det är att novellen kan vara så mycket mer än bara en novell. Hos både Douglas Coupland och Hans Gunnarsson skapar historierna tillsammans en helhet som är mycket svårupptäckt om man styckar upp dem i enskilda delar. Generation X är ett lysande exempel då boken inte är en novellsamling utan i grunden en roman som rymmer flera olika historier. Samlingarna bjuder på ytterligare en dimension som skapar en fond som verkens karaktärer reflekteras i och lyser igenom. En duallitet som sluter cirkeln och berättar något om det bortom
situationskomiken eller replikskiftena.
Nu tror jag inte att Novellix utgivning av enskilda noveller på kort sikt är ett hot mot novellgenren men det finns en fara i att plocka ut enskilda delar och att förenkla. Litteraturen och litteraturkritiken rör sig numera mycket nära andra populärkulturella former och resultaten blir ofta en snabb fix, en bedömning mellan 1 och 5 eller en tumme upp eller ner. Läsaren vill ha snabbt resultat, läsvärt eller inte, bra eller dåligt och detta utarmar kritiken och kväver nyanserna och på sikt även analysen. En novell kan på egna ben påverka och gro, ingen tvekan om det. Men att nöja sig med detta och inte tillåtas höja blicken få svindel är att begränsa sig i onödan.
Min förhoppning är att Novellix läsare tar steget fullt ut och införskaffar sig någon av författarnas novellsamlingar om tycke uppstår. Låta det snabba övergå i något långsiktigt och kanske skapa en relation som räcker längre än den timme det tar att läsa ut en novell.
Men är det inte lite samma gamla (åtminstone påstådda) problematik med singlar vs. album i musikvärlden? Dvs. att hit-kulturen skulle utarma den djupare upplevelsen i ett album med noggrant utvald spårföljd, övergripande tema etc?
SvaraRaderaJag tror att precis som i musikvärlden så kommer de som är intresserade att lägga ned tid, pengar och energi på en mer djupgående kulturupplevelse. De som inte orkar eller bryr sig lyssnar på hittar på radio. Den ökade tillgängligheten för musik generellt har inte gjort att det görs mindre bra musik, tvärtom. Jag tycker det skapas, analyseras och går att hitta mer bra musik nu än någonsin tidigare.
Fler människor som läser (i princip oavsett vad de läser) kommer i längden bara att gynna litteraturen. Harry Potter-böckerna kommer nog att göra mer för världslitteraturen än vilken nobelpristagare som helst, eftersom de inspirerat miljoner barn till att faktiskt börja läsa böcker, något som många av dem förmodligen inte gjort annars.
Jag tror det ligger en mycket större fara i att "äkta" läsning ses som något svårtillgängligt och fint som bara vissa insatta människor har kunskap, tid och intresse nog att ägna sig åt. Ju fler som tillåts läsa, desto fler kommer att gå vidare i sin läsning precis som du skriver i sista stycket.
Hej Jan!
SvaraRaderaOch tack för ditt inlägg.
Först bara ett klargörande. Jag anser inte på något sätt att en enskild novell på något sätt ä sämre än en novellsamlig. Min oro baserar sig på det behov av förenkling jag upplever återfinns inom de flesta kulturyttringar. Att maximera vår tid in i minsta detalj. Behovet av snuttefiering och "top 10"-listor verkar oändligt. Jag tycker att saker och ting får ta tid,vare sig det gäller litteratur, musik eller film. Det är därför Novellix utgivning väcker tankar. Jag anser att en novell på intet sätt är underkastad en novellsamling. Det är hanteringen som väcker frågor. Litteraturen är för mig en plats att vila i. Att tillåtas reflektera och en stund för sig själv. När något stöps om och förpackas i en mer "lättillgänglig" kostym bara för att passa den påstådda "hektiska livsstil" alltfler sägs leva i, för att ge en snabb litterär fix, känns det inte helt bra. Detta tankesätt kan möjligtvis verka gammaldags men återigen, allt blir inte bättre bara för att det går snabbt.
I fråga om vad för slags litteratur man väljer att läsa håller jag till fullo med dig. Min övertygelse är att det viktiga är att man läser, inte så mycket vad. Harry Potter-böckerna har gjort storverk för ungdomslitteraturen och är en stor kulturgärning. Jag förstår dock inte riktigt vad du menar med "äkta" läsning. Tänker du på diskussionen om vad som anses vara bra / dålig litteratur, högt eller lågt? Att läsa noveller eller en novellsamling är inte svårare än att ta sig igenom en vanlig deckare. Tvärtom tycker jag att de korta styckena kan underlätta snarare än att försvåra. Naturligtvis finns det kvalitetsskillnader inom litteraturen men jag anser som jag skrev tidigare att det viktiga är att man läser och att de flesta verk har sina förtjänster. I slutändan är det en fråga om smak och att bedöma någon utifrån vad de föredrar att läsa är både orättvist och fel.